Den nya förarrollen minskade antalet olyckor

Den nya Förarrollen en film av Börje Peratt (1987)

Efter framgångarna med fortbildning för yrkesförare i tung trafik (1981) ville jag pröva hur det skulle kunna bli om alla nya personbilsförare kunde få en liknande utbildning.

Jag kontaktade 1985 Eva Jansson på Transportrådet och presenterade mina tankar. Transportrådet under Christer Norrbom diskuterade och jag fick ett uppdrag att sätta ihop en slags filmdummy för hur jag tänkte mig det hela. Här var Livskompassen instrumentet för att sortera upp argument med motiverande innehåll för en ny förarroll.

Jag hörde mig för hos Stockholms stad som hade avgasmätningsstationer uppställda runt Stockholm och de hjälpte till med resultat från dessa mätningar. Naturligtvis var mätvärdena högst under rusningstrafik. Men det skulle visa sig att de som då körde aggressivt var de värsta syndarna.Den sortens snabba inbromsningar och korta hetsiga gaspådrag orsakar värre miljöpåverkan än det effektiva ”mjuka” körsättet.

Det största hotet mot både människa och miljö visade sig vara stress så jag kontaktade Karolinska Institutet och forskare där som arbetade med stressfrågor, främst Lennart Levi och sömnforskare Torbjörn Åkerstedt som idag (efter Lennart Levi) leder Stressforskningsinstitutet.
I samband med detta intervjuade jag också Martin Ingvar om vad som händer i hjärnan under olika förhållanden.

Jag fick sedan tips om att ta hjälp av FOA som kunde bistå med teknik att registrera stress hos en förare i trafik. I detta fall engagerade jag Thomas Nordling som hade ett stort intresse för bilkörning och utbildning. Med data från dessa övningar kunde jag visa hur en människas kropp reagerade rent fysiskt vid olika situationer i trafiken.

Så skrev jag ett manus om två personer med likadana bilar (Volvo), med liknande förutsättningar som skulle åka samma sträcka från en förort till en mötesplats i Stockholm.
Den ena skulle stressa sig fram och vinna billängder genom ständiga filbyten. Den andre skulle köra lugnt och säkert.

Sedan beskrevs effekterna från de båda körsätten, där stressen ledde till avsevärt högre bränsleförbrukning och allmän påfrestning på bilen vilket rent ekonomiskt blev dyrare. Dessutom ledde det till sämre miljö både avseende luften och marken.

Stress orsakar även stor påfrestning på människan och vi kunde berätta hur detta medförde reaktioner i kropp och hjärna med effekter som tunnelseende. Det uppjagade körsättet orsakade naturligtvis också risk för olyckor och nedsättande reaktioner senare på dagen med bristande fokus och trötthet.

Syftet med den nya förarrollen var således en mängd vinster och det gällde att gestalta innehållet övertygande, engagerande och motiverande.

Den stressade föraren spelades av Olleh Persson den lugna av Thomas Nordling. Olle sa att efter inspelningen ändrade han körsätt totalt.

Nu i slutet av 1980-talet hade olyckorna bland nyutbildade unga förare nått rekordnivå och det var angeläget att körskolorna fick nytt material. Unga förares trafikolyckor – En trendanalys

Inte förrän efter Transportrådets nedläggning 1991 fick filmen chans till en bredare spridning. STR (Sveriges Trafikskolors Riksförening) tog sig an filmen och den spreds med studiehandledning till alla deras bilskolor någon gång från 1993 och framåt.

Redan åren därpå kring 1995 gav det ett märkbart positivt resultat. För första gången bröts trenden med unga nyutbildade förares hitintills ständigt stegrande olyckskurva till en sänkning. (Rapporterat i media)

Detta var i slutet av 1990-talet och Olles dotter skulle snart ta körkort. Hon hamnar i teorilokalen och ser sin far köra som en blådåre. Något överraskad utbrister hon

”Det där är min pappa!”

Körskoleläraren säger att:

”Ja många säger så när de ser honom köra”

Men dottern förtydligar sig

”Det äääär min pappa!”

Och alla får sig ett härligt skratt.

Roligast är ändå den mycket kraftfulla positiva effekten med minskade olyckor och skador i trafiken under de år som filmen visades. Senare under 2000-talet då filmen försvunnit ur utbildningen har olyckorna bland dessa förare åter ökat, tillbaka till de nivåer som fanns i slutet av 1980 och början av 1990-talet.

Börje Peratt