Coaching utbildning för ledare och tränare.

1997 gjorde jag en implementering av coachingprogrammet Språngbrädan på fotbollssektionen i Viggbyholms IK.

Problemställning.

Många ledare reagerar på felbeteende med eget felbeteende. D v s man angriper oförmåga med hot och skrämsel. Rädsla får ibland människan att hoppas på att andra ska rädda dem. A och O för utveckling av individ, grupp och gemenskap är kommunikation och gemenskap. Gemenskap innebär också sådan kommunikation där man bekräftar varandra. Identitet bygger på att man har en plats i en gemenskap. I samspelet med andra vill man bli sedd och bekräftad även om det inte sägs något. Det är därför som uppskattning i lagarbete är så viktigt. I laget kan var och en finna en roll, en position och ett sammanhang. Att tillerkänna varandra de unika och speciella egenskaperna som var och en bidrar med och se att just detta gör helheten, gör gruppen som sådan stark.

 Uppskattning beröm och tilltro utvecklar det bästa hos människan!

Förmåga och duglighet

Ett område med risk för orättvisa bedömningar rör prestation och värdering av utförande och resultat. Värdering av prestation delas här in i förmåga och duglighet.

Inom psykologin används ibland begreppet Adekvat självkänsla, vilket motsvarar individens prestationsförmåga och duglighetsnivå. Denna definition som samman-blandar subjekt och objekt, känsla och logik kan man invända mot. Duglighet är något som värderas av andra, ofta de som för stunden bestämmer såsom lärare, föräldrar, chefer och tränare.  Emedan prestationsförmåga kan vara en individuell upplevelse av hur man klarar av en situation. Om jag själv uppfattar min förmåga som god kan det höja mitt självförtroende men i nästa stund kan någon sänka mig genom att påstå att min förmåga inte duger. Naturligtvis kan också det motsatta råda. Många tränare har fått övertyga sina spelare att de gjort en bra match emedan spelarna själva varit överdrivet självkritiska.

Är det då någon reell skillnad på förmåga och duglighet? Sannolikt ja. I begreppet förmåga finns en potential att åstadkomma någonting mer, större och bättre. Medan duglighet utgörs av mer eller mindre mätbara objektiva resultat av en insats. Därför kan förmåga också beskrivas som en subjektiv upplevelse och duglighet som en objektiv värdering. Som tränare, lärare, regissör eller chef får man ibland höra att spelare, elever eller medarbetare är missnöjda över sina insatser. Detta trots att andra bedömer att de har gjort en fullgod prestation och visat stor duglighet. Självkritik kan ibland vara en värre fiende än omgivningen. När man är nöjd med sin prestation och dessutom omgivningen ger positiva uttryck för vad man klarat av, förstärks både självaktning och självkänsla. Man skall inte jämföra sig med andra utan med sig själv och sina mål.

”Du bedömer din förmåga själv och din duglighet bedöms av omgivningen. Men låt aldrig någon annan tala om för dig vad du inte klarar. Det ligger i varje människas önskan att överträffa sig själv” (Språngbrädan, 1995).

”Tanketränare” eller  det mer vanliga begreppet ”mental coach”, innebär ett vidgat ansvarstagande och stödjande, dock inte nödvändigtvis psykologiskt fördjupat. Man kan  fråga sig vilka känslor som tillåts fritt spelrum och vilka ska man försöka att tona ner eller förflytta sig ifrån?

Kan olika känslor försämra eller förbättra chanserna att skapa välbefinnande och framgång? Javisst är det så. Negativism tenderar att förstärka det negativa och gör att man bara ”ser det dåliga och orättvisa” emedan omvänt positivism gör att man uppmärksammar det som fungerar.  Det finns känslor som uttrycker underläge och känslor som uttrycker överläge. Ett positivt leende kostar inget men kan innebära skillnaden på vinst och förlust. Framgång och motgång. Det ger intryck av vänlighet, säkerhet och balans. Men ett sarkastiskt flin väcker anstöt och antipati. Det signalerar fiendskap och opålitlighet. Känslorna och exponeringen av dem utgör människans kanske viktigaste signalsystem. Och i lagsammanhang har dessa beteenden visat sig oerhört viktiga för att bygga eller förstöra gemenskap, för att stötta eller undergräva prestation.

Det är inte vad du säger som är betydelsefullt utan hur du säger det!

Mycket av erfarenheterna från sådana här implementeringar har legat till grund för utveckling av ett ledarskapsprogram såsom Livskompassen för Gruppledare.

Börje Peratt

Coacha Unga – med Livskompassen – Börje Peratt – Böcker – Bokus

Annonser

Om borjeperatt

Börje Peratt, producer, writer, filmmaker, composer, artist and human scientist born in Sweden 1949 received his professional education at The Dramatic Institute, Stockholm (1975). He has also a Master degree in Education and a Bachelor in Psychology (Stockholm University). Works also as director and cameraman. He has produced radio reportage, for Swedish Public Broadcast Radio and documentaries, shorts, and TV-series for Swedish Public Broadcast Television. He has also made movie feature, musicals and drama for the theater. His scientific project "on origin of consciousness" is published in three books. Invented a Life Compass and teaches leadership.
Det här inlägget postades i Coach, Coaching, Coachning, Idrott, Implementering, Språngbrädan, Teambuilding, Utbildning, Utdrag ur studie och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s